mikaellindgren

Fin dag :)

Förutom när jag kom 5 minuter för sent till engelskan imorse och Elisabeth stirrade på mig när jag kom in och sade skarpt "AHA, one more!! O.O" Äh, jag ljuger, det va ganska roligt.

GREAT NEWS: Idag har jag för första gången någonsin använt världens mest besynnerliga hårprodukt, dust it (här antar jag att det vore på plats att påpeka att jag faktiskt är straight, trots att jag har använt dust it), vilket fungerade förvånansvärt bra (trots att mitt hår såg ut som kaoz idag, men vafan, det var första gången jag använde det!) För de som inte vet vad dust it är för något, så skulle man kunna jämföra det med en lämmin-kuppi-instant-soppa, fast för vax. Det är alltså nåt pulver som man strör på håret o så blir det awsomeness.


Min rubrik kanske jag borde förklara.
Jo att, det är så att vi har filosofi nuförtiden, och jag antog från före att ämnet skulle bli ganska kul, chill, soft, you name it! Jag hade fel, det är fucking fängslande! :D
Jag gillar det alltså. Och jag kommer troligen flumma runt med lite tankar nu och då och här, som nu.

Determinism, tron på att allting är förutbestämt. Alla händelser har en orsak, orsakerna har i sin tur orsaker, och så vidare. Tänk på det nästa gång du köper en chokladplatta, det var förutbestämt att du skulle köpa den, det var inte du som bestämde det, inte i grund och botten i alla fall.

Immanuel Kant var en smart snubbe. Smart, eller åtminstone pårökt. Han säger att det vi ser, inte nödvändigtvis behöver vara det det är. Om vi ser en sten, uppfattar vi bara de egenskaperna av stenen, som vi kan uppfatta. Människan är begränsad i vad uppfattar. Inte hör vi en hundvissla heller, eller? Håller med hans teser.

Låter ett träd som faller i skogen om ingen är där och hör det? - Nej, ingen kan uppfatta det

John Locke var en lika smart snubbe. Han anser att alla ting har objektiva primära egenskaper, som t.ex. vikt, längd och hårdhet, som alla kan vara överens om. Dessutom säger han att alla ting har subjektiva sekundära egenskaper, som färg, smak, lukt, osv. Som ingen egentligen kan förmedla för någon. Ingen utom du vet hur du uppfattar färger, smaker eller lukter... Eller andra saker. Håller med hans teser.

Låter ett träd som faller i skogen om ingen är där och hör det? - Jo och nej. Ljud är vibrationer, vilket det ger ifrån sig. Men ingen är där som kan uppfatta dem.

George Berkeley... Nej. Han har fancy teorier om att saker bara finns när någon tänker på dem. Alltså att de inte finns om ingen tänker på dem. Intressant tanke, men den har sina fulheter, som t.ex. för att någonting osynligt (som glas) skall kunna existera, så måste man ta med ytterligare en betraktare, Gud, som tänker på allting samtidigt, vilket ju lite förstör hans från början ganska fina tes, så jag dissar "Gud-delen" (jag låter det vara osagt huruvida jag tror på att det finns någon Gud, han/hon/det/den/HURRDURR kan finnas, jag är inte ateist.)

Låter ett träd som faller i skogen om ingen är där och hör det? - Nej, trädet finns inte om ingen är där.


Dessa är tre klassiska metafysiska teser, som är ganska svåra att bevisa, och lika svåra att motbevisa, tro på det du vill, jag tror lite på alla :)

tl;dr?